Hans namn är synonymt med parodi på rättvisa. Hans offer fick aldrig någon riktig rättegång, utan snarare förnedrades de offentligt. Han avkunnade domar som det passade honom. För det mesta

var domslutet ett och detsamma: döden. Som

president i folkdomstolen var han den främste representanten för juridiskt skräckvälde i det Tredje Riket. De som stod anklagade inför den rasande, rålande, uppläxande Blodiga domaren hade inget hopp om att kunna behålla sin värdighet. Filmen visar Freislers bländande karriär från bolsjevikisk kommissionär till skiljedomare över liv och död, och den dokumenterar den rättsröta som var